Läs gärna mitt förra inlägg: Hej då, mina amerikanska vänner!

Efter de där hårda tankarna, som jag berättade om i mitt förra inlägg, får jag en ny synvinkel. Jag börjar säga med mig själv att varje person har rätt att fira sin födelsedag. Man firar sin födelsedag som innebär ett slut för ett år som gick, oavsett om det förra året var sorgligt eller inte, och en ny början för ett nytt år som man inte heller vet om det nya året kommer att vara gott eller inte. Man kan inte exempelvis säga till en person ”Du har inte rätt att fira din födelsedag, tänk om din mor kommer att avlida i det här året. Har du inget samvete?”

När jag firade den dagen då Saddams regim föll, firade jag för att Irak blev med av den värsta diktaturen  i sin historia. Jag firade en ny epok i Iraks historia, medan jag knappt visste hur den nya epoken skulle vara. Samtidigt önskade jag, som varje människa som önskar sig någonting på sin födelsedag, en bra framtid och ett värdigt liv för alla irakier. Jag önskade mig en epokgörande utan diktatur, despoti, orättvisor och fattigdom i ett land som är rikt på naturresurser.

Nu när jag firar USA:s tillbakadragande från Irak, så firar jag också en ny epok i Iraks historia, ett land utan USA:s trupper. Så är jag ingen hycklare. Jag skrev ett fornt inlägg på både arabiska och svenska om att det är dumt att önska att Saddam skulle styra igen, bara för att USA:s brott mot mänskligheten är värre än Saddams. Vi måste inte acceptera våld, diktatur och ockupation och i stället ska vi be om en ljus framtid, demokrati, samma rättigheter för alla, jämlikhet mellan könen, trygghet och ett välfärdssamhälle.

Jag har rätt att fira Iraks nya födelsedag, och jag kommer att ha samma rätt när jag firar den nya irakiska epoken som jag har drömt om.

Men när ska det finnas ett minne av de oskyldiga offren som har dödats under Saddams regim, USA:s ockupation och efter USA:s tillbakadragande?

Skriver mer om det någon annan gång…

Efter det amerikanska nederlaget i Irak och efter att USA drog tillbaka sina trupper den 31 december 2011, firade jag den här dagen som visserligen är viktig för mig och för alla irakier.

Jag minns fortfarande när Saddam Husseins regim föll för ungefär 9 år sedan och då firade min familj. Trots att USA:s invasion av Irak ansågs av hela världen olaglig (utom några länder som alltid står vid USA:s sida) USA fick inte heller FN:s stöd, men ändå tyckte jag och min familj att USA befriade oss från Saddam Hussein. Nu firar vi igen, men anledningen är att USA:s ockupation av Irak tog slut! Hycklare, eller hur?!

I ibland undrar jag om jag har rätt att fira? Hade jag rätt att dansa, lyssna på musik, festa och äta tårta med min familj år 2003, fastän amerikanska flygräder dödade och skadade tiotusentals irakiska oskyldiga människor? Och nu har jag rätt att fira för Irak blev av med amerikaner, medan hundratals oskyldiga irakier har dödats och skadats strax efter USA: s tillbakadragande?

Men Å andra sidan… (Hej då, mina amerikanska vänner (2)).

Grattis Irak och skål...

”Dårar säger att de lär av erfarenheten. Jag föredrar att profitera på andra människors erfarenhet” / Otto von Bismarck.

God morgon! Enligt uppgifter vi har att solen skiner idag i Gävle, men det kommer att vara kallare än igår… -4! Jag fattar inte varför när solen skiner, så blir det kallare?! I alla fall önskar jag er alla en vacker och solig dag!

/ Hussein al-Faham

Rolig bild

För ungefär ett hundra år sedan var korta kjolar för många något av sinnebilden för sedernas förfall, trots att de gamla kjolarna bara visade vristen, men nu… No comment!

/ Hussein al-Faham

Hussein al-Faham önskar er alla ett gott nytt år, som är fyllt av kärlek, glädje, lycka, lugn och ömhet. Adjö 2011 – Välkommen 2012

Videon påminner mig om en underbar dag i Stockholm

/ Hussein al-Faham 

/ Hussein al-Faham

Gävle är en vacker stad!

/ Hussein al-Faham

بغض النظر عن مصدر الخبر, ولكن التجارة غالباً ما تكون حقيرة ودنيئة! القضية لا تتعلق حول الاسلام واليهودية, ولا غزة ولا بطيخ! المسئلة تتعلق حول الديون, ولكي لا يدفع التاجر الطماع الديون التي مستحقة عليه, قاموا بصنع هذه الاكذوبة الحقيرة! فعلاً اني حزين عليكِ يا فلسطين! انك كنتي ولا زلتي قضية يتاجر بها الديكتاتوريين والاسلاميين والقوميين وغيرهم من المجرمين الحثالة

 Hussein al-Faham حسين الفحام 

För några veckor sedan tittade jag på en komedifilm av Ahmed Helmy. Ahmed Helmy är en av de mest kända komediskådespelarna i arabvärlden. Denna här gång tittade jag på hans film ”Bolbol hiran” som betyder på svenska en förvirrad bulbul.

Filmen handlar om en ingenjör som heter Bolbol (Ahmed Hilmi) som sedan skulle han bli förvirrad om vilken tjej han skulle bli ihop med. En tjej är svartsjuk, romantisk, klassisk och en annan tjej är helt tvärtom. Både två har sina fördelar och nackdelar, men vilken är bäst? Ingen av dem, ansåg Bolbol.

Den här filmen påminner mig om mig själv! Jag var ihop med en tjej som inte brydde sig alls om mig. Detta fick mig att drömma om att få en tjej som är lite svartsjuk, som bryr sig om mig. En dag fick jag den här tjejen. Men efter bara två veckor ångrade jag mig och då berättade jag för mina kompisar ”Fyfan, även fängelset är bättre än att leva med den här nya kärleken”. Helt ärligt, vi män blir inte lätt nöjda! Bättre att leva som singel, tycker jag och nu är jag singel i snart två år.

Jag kommer ihåg en historia om en filosof  som frågades en gång: Hur väljer du din fru? Han svarade:

Jag vill inte ha en kvinna som är mycket vacker… då börjar alla titta på henne

Inte ful heller… då hatar mig själv henne

Inte lång… då börjar min halsa göra ont när jag tittar på hennes ansikte.

Och inte kort… då måste jag böja mig för att se henne.

Hon ska inte vara tjock… då äter hon hela tiden.

Och inte small… då ser jag henne som en skugga.

Inte vitt… som snö.

Och inte svart… som natten.

Hon ska inte vara okunnig… då blir jag trött på grund av hennes okunnighet.

Och inte mycket kunnig… så blir det svårt att styra henne.

Inte rik… då skrattar hon åt mig för sin rikedom.

Och inte fattig… då blir både vi två trötta i vårt liv.

OBS: När filosofen hade avlidit, var han singel!

/ Hussein al-Faham

När jag tittade på en TV-rapport som berättade om att antal fängslade demonstranter i Syrien är mer än 10 000 personer, och att tiotusentals andra är försvunna och mer än 3000 människor har dödats av armén och tiotusentals oskyldiga fredliga demonstranter har skadats, funderade jag över vilket alternativ är bäst,  att dö eller att bli fängslad i Syrien?

I själva verket vill jag inte veta hur tortyr är mot de syriska motståndarna, som kräver att regimen ska falla, därför att jag är helt säker på att efter att få svaret, ska jag ta livet av mig!

När jag bodde i Syrien och var liten, såg jag en gång ett äldre barn, som var 13, 14 år gammal, stjäla en plånbok av en iransk turist. I Syrien är stöld och mutor något påtagligt som finns överallt.

Därefter tog jag mitt värsta beslut! Jag gick  till polisstation och anmälde pojken. Om du var med och såg officerns reaktion, så fick du tro vid första anblicken att pojken var den enda tjuven i Syrien. Men problemet handlade faktiskt om en iransk turist. Iran är Syriens viktigaste allierade, utan också Iran är en gud för Syrien. En iransk kompis har sagt till mig ”Det är vi iranier som har byggt Syrien”.

Efter att polisen hade gripit honom, bad de mig att stanna där.

- Var är plånboken, frågade polisen.

- Jag har ingen aning, jag såg ingen plånbok, svarade pojken

- Lilla pojken (Jag) såg ju dig stjäla en plånbok från en gammal iransk kvinna. Varför skulle han ljuga för?!

Pojken erkände inte. Två polismän kom och slog honom, den ena slog pojken med pinne och den andra använde sina händer och fötter.

Jag blev rädd och både jag och pojken grät. Jag trodde att de också skulle slå mig och säga att jag ljög. Men såhär blev det inte. Polismännen gjorde ingenting åt mig och sen fick jag gå, men pojken stannade där.

I och med detta gick jag aldrig förbi de syriska polisstationer, och om jag såg någon göra ett misstag, så sade jag med mig själv ”bra gjort”.

Visserligen frågar jag alltid mig hur ett land där sitt folk är vana av tortyr i skolan, i polisstationen, på gatan och överallt utan att en person av det stora folket säger ”Nej, du får inte slå mig, jag är en människa som har rättigheter och du måste respektera dem”?! Varje dag av mitt liv i Syrien brukade jag se syriska medborgare som fick förödmjukande behandling av de syriska myndigheterna och ingen vågade säga något ord emot, utan tvärt om. Folket ropade hela tiden ”Vi älskar dig, Bashar, vi dör för dig, Bashar”!

Men ni, som fortfarande undrar hur de fängslade motståndare behandlas nu i fängelset, behöver inte söka längre efter svaret. Om en vanlig person, som blev misstänkt för stöld, fick så grov tortyr, så tror ni att de, som har anklagats för kupp mot regimen, behandlas på ett mänskligt och gott sätt?!

Lycka till det syriska folket, som vill ha friheten, och grattis för vinsten mot människans största fiende rädsla. Ni är verkligen modiga som har kunnat stå emot polismän och armén efter 30, 40 år då kunde ingen säga ”Nej”.

/ Hussein al-Faham

Mina kompisar kom hem till mig och sade ”Eid Mubarak”.

- Ramadan Karim, sade jag!

- Vilken Ramadan, idag är Eid al-Idha (Den stora högtiden i Islam)

- Jaså! Eid Mubarak då!

Jag visste inte att idag är Eid! I alla fall har jag inget att säga än att önska glad eid för alla muslimer i Sverige och världen!

…عيد مبارك وسعيد لكل مسلمي الارض

Ett uttrycksfullt porträtt som försäkrar att det finns orättvisor och upphöjd förtryck mot kvinnor och att det är mannen som har kontroll över henne. Den visar också kvinnans svaghet och mannens starkhet. Mannen styr genom sin starkhet, kraft och hård kontroll, medan kvinnan lever i affekt.

Meckas klocka är verkligen underbar…

Är den här bilden äkta?!

/ Hussein al-Faham

Folket vill störta den blodtörstiga diktatorn och…

Fiskarna vill störta den blodtörstiga diktatorn

رائعة أحمد مطر… أنا السبب

أنا السببْ

في كل ما جرى لكم

يا أيها العربْ

سلبتُكم أنهارَكم
والتينَ والزيتونَ والعنبْ
أنا الذي اغتصبتُ أرضَكم
وعِرضَكم ، وكلَّ غالٍ عندكم
أنا الذي طردتُكم
من هضْبة الجولان والجليلِ والنقبْ

والقدسُ ، في ضياعها ،

كنتُ أنا السببْ

نعم أنا .. أنا السببْ

أنا الذي لمَّا أتيتُ : المسجدُ الأقصى ذهبْ

أنا الذي أمرتُ جيشي ، في الحروب كلها

بالانسحاب فانسحبْ

أنا الذي هزمتُكم

أنا الذي شردتُكم

وبعتكم في السوق مثل عيدان القصبْ

أنا الذي كنتُ أقول للذي

يفتح منكم فمَهُ

Shut up

***

نعم أنا .. أنا السببْ .

في كل ما جرى لكم يا أيها العربْ .
وكلُّ من قال لكم ، غير الذي أقولهُ

فقد كَذبْ

فمن لأرضكم سلبْ ..؟

ومن لمالكم نَهبْ .؟

ومن سوايَ مثلما اغتصبتكم قد اغتَصبْ .؟

أقولها

صريحةً

بكل ما أوتيتُ من وقاحةٍ وجرأةٍ
وقلةٍ في الذوق والأدبْ
أنا الذي أخذتُ منكم كل ما هبَّ ودبْ
ولا أخاف أحداً
ألستُ رغم أنفكم
أنا الزعيمُ المنتخَبْ .!؟
لم ينتخبني أحدٌ لكنني
إذا طلبتُ منكم
في ذات يوم ، طلباً
هل يستطيعٌ واحدٌ منكم
أن يرفض لي الطلبْ .؟

أشنقهُ

أقتلهُ

أجعلهُ يغوص في دمائه حتى الرُّكبْ

فلتقبلوني ، هكذا كما أنا

أو فاشربوا

”من بحر العرب”

ما دام لم يعجبْكم العجبْ

ولا الصيامُ في رجبْ

فلتغضبوا إذا استطعتم

بعدما قتلتُ في نفوسكم روحَ التحدي والغضبْ

وبعدما شجَّعتكم على الفسوق والمجون والطربْ

وبعدما أقنعتكم

أن المظاهراتِ فوضى ليس إلا وشَغَبْ

وبعدما علَّمتكم أن السكوتَ من ذهبْ

وبعدما حوَّلتُكم إلى جليدٍ وحديدٍ وخشبْ

وبعدما أرهقتُكم

وبعدما أتعبتُكم

حتى قضى عليكمُ الإرهاقُ والتعبْ

***
يا من غدوتم في يديَّ كالدُّمى وكاللعبْ

نعم أنا .. أنا السببْ

في كل ما جرى لكم

فلتشتموني في الفضائياتِ

إن أردتم والخطبْ

وادعوا عليَّ في صلاتكم وردِّدوا

‘ تبت يداهُ مثلما تبت يدا أبي لهبْ ‘

قولوا بأني خائنٌ لكم

وكلبٌ وابن كلبْ

ماذا يضيرني أنا ؟!

ما دام كل واحدٍ في بيتهِ

يريد أن يسقطني بصوتهِ

وبالضجيج والصَخب
أنا هنا ، ما زلتُ أحمل الألقاب كلها

وأحملُ الرتبْ .

أُطِلُّ ، كالثعبان ، من جحري عليكم فإذا
ما غاب رأسي لحظةً ، ظلَّ الذَنَبْ .!
هل عرفتم من أنا ؟؟؟؟

أنا رئيس دولة من دول العرب

________________________________

السيرة الذاتيّة لقائد عربي..‎

أيها الناس:
لقد أصبحت سلطانا عليكم
فاكسروا أصنامكم بعد ضلال ، واعبدونى…
إننى لا أتجلى دائما..
فاجلسوا فوق رصيف الصبر، حتى تبصرونى
اتركوا أطفالكم من غير خبز
واتركوا نسوانكم من غير بعل .. واتبعونى

إحمدوا الله على نعمته
فلقد أرسلنى كى أكتب التاريخ،
والتاريخ لا يكتب دونى
إننى يوسف فى الحسن
ولم يخلق الخالق شعرا ذهبيا مثل شعرى
وجبينا نبويا كجبينى
وعيونى غابة من شجر الزيتون واللوز
فصلوا دائما كى يحفظ الله عيونى

أيها الناس:
أنا مجنون ليلى
فابعثوا زوجاتكم يحملن منى..
وابعثوا أزواجكم كى يشكرونى
شرف أن تأكلوا حنطة جسمى
شرف أن تقطفوا لوزى وتينى
شرف أن تشبهونى..
فأنا حادثة ما حدثت
منذ آلاف القرون..

أيها الناس:
أنا الأول والأعدل،
والأجمل من بين جميع الحاكمين
وأنا بدر الدجى، وبياض الياسمين
وأنا مخترع المشنقة الأولى، وخير المرسلين..
كلما فكرت أن أعتزل السلطة، ينهانى ضميرى
من ترى يحكم بعدى هؤلاء الطيبين؟
من سيشفى بعدى الأعرج، والأبرص، والأعمى..
ومن يحيى عظام الميتين؟
من ترى يخرج من معطفه ضوء القمر؟
من ترى يرسل للناس المطر؟
من ترى يجلدهم تسعين جلدة؟
من ترى يصلبهم فوق الشجر؟
من ترى يرغمهم أن يعيشوا كالبقر؟
ويموتوا كالبقر؟
كلما فكرت أن أتركهم
فاضت دموعى كغمامة..
وتوكلت على لله …
وقررت أن أركب الشعب..
من الآن.. الى يوم القيامه..
أيها الناس:
أنا أملككم
كما أملك خيلى .. وعبيدى
وأنا أمشى عليكم مثلما أمشى على سجاد قصرى
فاسجدوا لى فى قيامى
واسجدوا لى فى قعودى
أولم أعثر عليكم ذات يوم
بين أوراق جدودى ؟؟
حاذروا أن تقرأوا أى كتاب
فأنا أقرأ عنكم..
حاذروا أن تكتبوا أى خطاب
فأنا أكتب عنكم..
حاذروا أن تسمعوا فيروز بالسر
فإنى بنواياكم عليم
حاذروا أن تدخلوا القبر بلا إذنى
فهذا عندنا إثم عظيم
والزموا الصمت، إذا كلمتكم
فكلامى هو قرآن كريم..

أيها الناس:
أنا مهديكم ، فانتظرونى
ودمى ينبض فى قلب الدوالى، فاشربونى
أوقفوا كل الأناشيد التى ينشدها الأطفال
فى حب الوطن
فأنا صرت الوطن
إننى الواحد، والخالد ما بين جميع الكائنات
وأنا المخزون فى ذاكرة التفاح، والناى،
وزرق الأغنيات
إرفعوا فوق الميادين تصاويرى
وغطونى بغيم الكلمات
واخطبوا لى أصغر الزوجات سناً..
فأنا لست أشيخ..
جسدى ليس يشيخ..
وسجونى لا تشيخ..
وجهاز القمع فى مملكتى ليس يشيخ..

أيها الناس:
أنا الحجاج إن أنزع قناعى تعرفونى
وأنا جنكيز خان جئتكم..
بحرابى .. وكلابى.. سوجونى
لاتضيقوا – أيها الناس – ببطشى
فأنا أقتل كى لاتقتلونى….
وأنا أشنق كى لا تشنقونى..
وأنا أدفنكم فى ذلك القبر الجماعى
لكيلا تدفونى..

أيها الناس :
اشتروا لى صحفا تكتب عنى
إنها معروضة مثل البغايا فى الشوارع
إشتروا لى ورقا أخضر مصقولاً كأعشاب الربيع
ومدادا .. ومطابع
كل شىء يشترى فى عصرنا .. حتى الأصابع..
إشتروا فاكهة الفكر .. وخلوها أمامى
واطبخوا لى شاعرا،
واجعلوه، بين أطباق طعامى..
أنا أمى.. وعندى عقدة مما يقول الشعراء
فاشتروا لى شعراء يتغنون بحسنى..
واجعلونى نجم كل الأغلفة
فنجوم الرقص والمسرح ليسوا أبدا أجمل منى
فأنا، بالعملة الصعبة، أشتري ما أريد
أشتري ديوان بشار بن برد
وشفاه المتنبى، وأناشيد لبيد..
فالملايين التى فى بيت مال المسلمين
هى ميراث قديم لأبى
فخذوا من ذهبى
واكتبوا فى أمهات الكتب
أن عصرى عصر هارون الرشيد…

يا جماهير بلادى:
ياجماهير الشعوب العربية
إننى روح نقى جاء كى يغسلكم من غبار الجاهلية
سجلوا صوتى على أشرطة
إن صوتى أخضر الايقاع كالنافورة الأندلسية
صورونى باسما مثل الجوكندا
ووديعا مثل وجه المدلية
صورونى…
وأنا أفترس الشعر بأسنانى..
وأمتص دماء الأبجدية
صورونى
بوقارى وجلالى،
وعصاى العسكرية
صورونى..
عندما أصطاد وعلا أو غزالا
صورونى..
عندما أحملكم فوق أكتافى لدار الأبدية
يا جماهير الشعوب العربية…

أيها الناس:
أنا المسؤول عن أحلامكم إذ تحلمون..
وأنا المسؤول عن كل رغيف تأكلون
وعن الشعر الذى – من خلف ظهرى – تقرأون
فجهاز الأمن فى قصرى يوافينى
بأخبار العصافير .. وأخبار السنابل
ويوافينى بما يحدث فى بطن الحوامل
أيها الناس: أنا سجانكم
وأنا مسجونكم.. فلتعذرونى
إننى المنفى فى داخل قصرى
لا أرى شمسا، ولا نجما، ولا زهرة دفلى
منذ أن جئت الى السلطة طفلا
ورجال السيرك يلتفون حولى
واحد ينفخ ناياً..
واحد يضرب طبلا
واحد يمسح جوخاً .. واحد يمسح نعلا..
منذ أن جئت الى السلطة طفلا..
لم يقل لى مستشار القصر (كلا)
لم يقل لى وزرائى أبدا لفظة (كلا)
لم يقل لى سفرائى أبدا فى الوجه (كلا)
لم تقل إحدى نسائى فى سرير الحب (كلا)
إنهم قد علمونى أن أرى نفسى إلها
وأرى الشعب من الشرفة رملا..
فاعذرونى إن تحولت لهولاكو جديد
أنا لم أقتل لوجه القتل يوما..
إنما أقتلكم .. كى أتسلى..

نزار قباني

___________________________________

]]> http://aljanjafi.wordpress.com/2011/10/27/%d8%a7%d9%84%d8%b7%d8%ba%d8%a7%d8%a9-%d8%a7%d9%84%d8%b9%d8%b1%d8%a8/feed/ 0 Hussein al-Faham